Vart sjunde år blev särskilda åtgärder vidtagna för de fattigas räkning. Sabbatsåret, som det kallades för, började vid slutet av skördetiden. Folket skulle inte så under såningstiden, som följde på bärgningen, det skulle inte skära vinrankorna om våren och fick inte vänta sig, att de skulle kunna skörda säd eller bärga vindruvor. Man kunde äta av markens egen avkastning, när den var mogen; men man fick ej samla något av det i sina visthus. Främlingen, den faderlöse och änkan samt även markens djur skulle fritt äta av detta års skörd. Andra Moseboken 23:10-11; Tredje Moseboken 25:5.