Man sände ett annat bud till Saul och talade "om för honom att David höll till i En-Gedis öken. Han tog då 3 000 utvalda soldater från hela Israel och tågade ut för att leta efter David och hans män öster om Stengetsklipporna." David hade blott sex hundra man i sitt sällskap, medan Saul tågade emot honom med en här på tre tusen man. Isais son och hans män uppehöll sig i en undangömd grotta i förhoppning om, att Gud skulle uppenbara för dem, vad de borde göra. Under det att Saul drog fram i bergen, lämnade han sin här och gick ensam in i den kula, där David och hans män var gömda. När Davids män märkte detta, uppmanade de sin ledare att döda Saul. Den omständigheten, att kungen nu var i deras makt, tolkade de som ett tydligt bevis på, att Gud Själv hade gett fienden i deras hand, så att de kunde döda honom. David kände sig frestad, att betrakta saken på samma sätt; men samvetets röst talade till honom och sade: "Rör icke vid Herrens smorde." (King James Version.)