Saul förklädde sig och gick ut om natten med endast två tjänare, för att uppsöka trollkvinnans vistelseort. Vilken ömklig syn, att se Israels kung helt fångad under Satans vilja! Vilken stig är så mörk att beträda som den utvald av honom, vilken envisas med, att handla efter eget godtycke och att motstå Guds Andes heliga inflytelse! Vilken träldom är så förskräcklig som hans, vilken blivit lämnad att behärskas av den värste av tyranner! Förtröstan på Gud och lydnad för Hans vilja var de enda villkor, som blivit bestämda för Sauls innehav av kungavärdigheten. Hade han uppfyllt dessa villkor under sin regering, skulle han ha varit trygg i besittningen av riket. Gud skulle ha varit hans ledare, den Allsmäktige hans skydd. Gud hade varit långmodig mot Saul, och fastän hans olydnad och envishet nästan hade bragt den gudomliga rösten i själen till tystnad, hade han likväl ännu tillfälle att ångra sig. Men när han i sin fara vände sig från Gud och sökte, att erhålla ljus från en av Satans medhjälpare, högg han av det sista bandet, som förenade honom med sin Skapare, och gav sig fullständigt under den sataniska makten, som under många år påverkat honom och bragt honom till undergångens gräns. |