Men utan hjälp av den bibliska historien kan geologin inte bevisa någonting. De, som så tillitsfullt drar sina slutsatser från dess upptäckter, har ingen riktig uppfattning om storleken på de människor, djur och träd, som fanns till före Syndafloden, eller om de stora förändringar, vilka då ägde rum. Lämningar, som man funnit i jorden, vittnar om förhållanden, som i flera avseenden är olika nutidens; men tiden, då dessa förhållanden rådde, kan man bara studera i Guds Ord. I den bibliska historien om Syndafloden finner man en förklaring av det, som geologin ensam aldrig kunnat utgrunda. Människor, djur och träd, många gånger större, än de som nu existerar, blev begravda på Noas tid. De bevarades på det sättet som ett bevis för efterkommande släkten, att det då levande folket omkom genom en flod. Det var Guds avsikt, att upptäckten av dessa saker skulle stärka tron på den Heliga Skritt. Men genom falska slutledningar begår nutidens människor samma misstag, som folket före Syndafloden gjorde – de saker, vilka Gud i Sin godhet har givit dem, vänder de till en förbannelse, genom att använda dem felaktigt.