Kristi liv var fyllt av välvilliga ord, goda gärningar, medlidande och kärlek. Han var alltid villig att lyssna på och hjälpa de sörjande som kom till honom. Mängder av människor bar i sig själva bevis på hans gudomliga makt. Likväl var det många som, efter att han utfört sina goda gärningar, skämdes över den ödmjuke men ändå mäktige läraren. Eftersom ledarna inte trodde på Jesus, ville inte heller folket acceptera honom. Han var en sorgens människa och var förtrogen med lidande. De stod inte ut med att bli ledda av hans rena, självförnekande liv. De ville njuta av den ära som världen ger. Ändå var det många som följde Guds Son, lyssnade på hans undervisning och fröjdade sig över hans ord som kom så behagligt från hans mun. Hans ord var fulla av betydelse, men ändå var de så enkla att den okunnigaste kunde förstå dem.