Efter miraklets utförande, flockades folket i templet, och Petrus talade till dem i en del därav, medan Johannes talade i en annan avdelning. Apostlarna hade talat uttryckligt om judarnas stora förbrytelse, att förkasta och förpassa Livets Furste till döden. Petrus, däremot, var villig att mildra den upprörande gruvligheten hos deras skuld så mycket som möjligt, genom att anta, att de gjorde det i okunskap. Han tillkännagav för dem, att den Helige Ande manade dem till, att ångra sina synder och bli omvända; att det inte fanns något hopp för dem, med undantag för nåden från den Kristus, som de hade korsfäst; genom tron på Honom allena kunde deras synder utplånas genom Hans blod.