Efter Luthers hemkomst från Rom mottog han doktorsgraden i teologi vid universitetet i Wittenberg. Nu stod det honom fritt som aldrig tidigare, att helga sig åt de Skrifter, som han älskade. Han hade avlagt ett högtidligt löfte om, att noga studera och trofast förkunna Guds Ord – icke påvarnas ord och lärosatser – hela sitt livs dagar. Han var ej längre blott munk eller lärare, utan ägde myndighet som Bibelns förkunnare. Han var kallad som herde, att vaka över Guds hjord, som hungrade och törstade efter sanningen. Med fasthet tillkännagav han, att kristna människor inte borde ta emot någon annan lära än den, som bygger på de Heliga Skrifternas myndighet. Dessa ord rammade själva grundvalen åt påvens överhöghet. De rymde Reformationens väsentligaste grunder.