De skyndade sig till staden för att rapportera till prästerna och ledarna vad de hade sett. Medan mördarna lyssnade på den märkliga berättelsen, bleknade de. De fylldes av skräck vid tanken på vad de hade gjort. Om rapporten var riktig, var det ute med dem. En stund satt de tysta, såg på varandra och visste varken vad de skulle säga eller göra. Att godta rapporten var detsamma som att fördöma sig själva. De gick åt sidan för att rådgöra om vad de skulle göra. De ansåg att om väktarnas rapport kom ut bland folket så skulle de, som hade sett till att Kristus blev mördad, bli dödade liksom han. De beslutade därför att muta soldaterna för att hålla rapporten hemlig. Prästerna och ledarna gav dem därför en stor summa pengar och sade: ”Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov” (Matt. 28: 13). Då vakterna frågade hur det skulle gå med dem för att de hade sovit på sin post, lovade de judiska ledarna att de skulle övertyga landshövdingen och svara för deras säkerhet. På grund av pengarna sålde den romerska vaktstyrkan sin heder, och gick med på att följa prästernas och ledarnas råd.