Efter den stora besvikelsen år 1844 var Satan och hans änglar ivrigt upptagna med att lägga ut snaror för att få adventfolkets tro att vackla. Han påverkade en del människor som haft en viss erfarenhet av budskapen och gav intryck av att vara ödmjuka. Några av dessa menade att uppfyllelsen av det första och andra budskapet skulle ske i framtiden, medan andra påstod att de uppfyllts för länge sedan. Dessa fick inflytande över de oerfarnas sinnen och fick deras tro att vackla. Några sökte svar i Bibeln för att utforma en egen tro, som var oberoende av adventfolket. Satan jublade över allt detta, eftersom han visste att han kunde påverka dem som lösgjorde sig från ankaret genom olika villfarelser och föra bort dem med varje vindkast i läran. Många som hade varit bland de ledande i det första och andra budskapet förkastade nu budskapen. Splittring och förvirring förekom överallt bland adventfolket.