Jesus kommer, men ej som ett barn i Betlehem såsom vid sin första ankomst, ej såsom han red in i Jerusalem, då lärjungarna prisade Gud med hög röst och ropade: "Hosianna!" utan i Faderns härlighet och ledsagad av hela den heliga änglaskaran på väg ned till jorden. Änglarna skola alla lämna himmelen, under det de väntande heliga förvänta honom och blicka upp mot himmelen, såsom de galileiska männen gjorde fordom, då han uppfor från Oljeberget. Då skola de som äro heliga, de som noga följt det ödmjuka, gudomliga föredömet, vara de enda, som med översvallande glädje utbrista, i det de se honom: "Se, där är vår Gud, som vi förbidade, och som skulle frälsa oss." Och de skola bliva förvandlade "i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud" - den basun, som uppväcker de avsomnade heliga och kallar dem fram från deras viloläger i stoftet, iförda härlig odödlighet och ropande: "Seger! Seger över döden och graven!" De förvandlade heliga ryckas då upp tillsammans med änglarna för att möta Herren i luften och aldrig mer skiljas från honom, som de älska.