Ständigt funnos några, som lämnade de grupper, som voro i mörker, och förenade sig med de fria grupperna, som tycktes stå på en öppen plats, höjd över jorden. Deras blickar voro riktade uppåt, Guds härlighet vilade över dem, och de sjöngo hans pris. De voro innerligt förenade och tycktes vara omgivna av himmelskt ljus. Omkring denna grupp voro några, som kommo under ljusets inflytelse, men som dock ej ägde någon synnerlig förbindelse med själva gruppen. Alla, som mottogo det ljus, som utgöts över dem, blickade uppåt med spänt intresse, och Jess betraktade dem med livligt välbehag. De väntade, att han skulle komma, och längtade efter hans uppenbarelse. Ej ett ögonblick läto de sina blickar dväljas vid jorden. Men åter sänkte sig en sky över de väntande, och jag såg dem vända sina ögon mot jorden. Jag frågade om orsaken till denna förändring, och min ledsagande ängel svarade: "De bliva åter missräknade i sina förhoppningar. Jesus kan ej ännu återvända till jorden. De måste uthärda större prövningar för hans skull. De måste lämna sina av människor uppdiktade villfarelser och traditioner och helt vända sig till Gud och hans ord. De måste göras vita, renas och prövas. De som uthärda denna bittra missräkning, skola vinna en evig seger."