Kristus gläder sig över sina efterföljare, när de visar att de har del i gudomlig natur. Det kan de ha fast de är människor. De är inga statyer utan levande män och kvinnor. Deras hjärtan blir uppfriskade av den gudomliga nådens dagg och de vänder sig mot ljuset. De öppnar sig och sträcker sig mot Kristus, Rättfärdighetens sol. Det ljus som skiner på dem återspeglar de, så att det lyser på andra. Det ljuset lyser från gärningar som genomstrålas av Jesu kärlek. - The Desire of Ages, s 152, 153 . Se Vändpunkten, s 142, 143