Vi bad gemensamt för pojken, och vädjade ihärdigt till Herren om, att Han skulle skona hans liv. Vi trodde, att han skulle bli bra, fastän han inte gav det minsta tecken på tillfriskning. Min man lyfte honom upp i famnen, och utbrast, i det att han vandrade omkring i rummet: ”Du skall inte dö, utan leva!” Vi trodde, att Gud skulle bli förhärligad genom hans återställande.