Den aftonen slapp vi bördan. Den kom i stället att vila på bröderna och systrarna i Waukon, och de arbetade för varandra med iver och med Guds kraft över sig. Ansikten, som såg bedrövade ut vid vår ankomst till platsen, strålade nu med himmelsk smörjelse. Himmelska änglar tycktes gå i rum, ur rum, för att fullborda det goda verk, som hade inletts. Snart kunde vi ta farväl av bröderna i Waukon, och starta hemfärden.