Vi hade ingått avtal om, att följa ett tältmöte i Charlotte på Sabbaten och Söndagen, den 23. och 24. juli. Vi beslutade, att resa med privat vagn. På vägen verkade min man väldigt glad, en förnimmelse av högtidlighet vilade över honom. Han prisade upprepade gånger Herren för den nåd och de välsignelser han fått och uttryckte sina egna känslor om då- och framtiden: ”Herren är god och skall i hög grad prisas. Han är en närvarande hjälp i nödens tid. Framtiden tycks vara höljd i moln och oklar, men Herren vill inte, att vi skall oroa oss över dessa ting. När trångmål stundar, kommer Han att skänka oss nåd, till att uthärda dem. Vad Herren har varit för oss och vad Han har gjort för oss, borde göra oss så tacksamma, att vi aldrig skulle knorra eller beklaga oss.