Äldstebroder J. N. Loughborough, som var ärevördig efter många års kristen tjänst, och blivit förunderligt stöttad av Gud som ett levande vittne om mångahanda exempel på försynens skickelse under adventrörelsens uppkomst och framsteg, var den förste talaren. Han frambar en älskvärd hyllning för hennes livsverk, som han så ofta hade arbetat nära sedan 1852. Hans predikan, som mest innehöll erinringar, fungerade som en biografisk skildring, ehuru den var långt mera, än en skildring, eftersom den uppenbarade den Helige Andes särskilda verkan i förbindelse med hennes arbete. Han underströk på nytt, att hennes utgivna verk lär ut den renaste moral, leder till Kristus och till Bibeln, och bringar vila och tröst till trötta och sorgfyllda hjärtan.