De bland oss som bär bördor, dör bort. Många av dem som har gått i spetsen vid genomförandet av de reformer vi som ett folk har lagt grunden till, har nu passerat livets middagstimme. Deras fysiska styrka och intellektuella kraft avtar. Med det djupaste intresse kan denna fråga ställas: Vem skall fylla deras platser? Till vem skall församlingens livsviktiga intressen anförtros, när de nu levande banerförarna går bort? Vi kan inte annat än att med ängslig spänning betrakta dagens ungdom som de som måste överta dessa bördor och som ansvaret måste falla på. De måste ta upp uppdraget där andra lämnar det. Deras sätt att handla kommer att avgöra om moral, kristen tro och levande gudsfruktan skall råda eller om omoral och vantro skall fördärva och förstöra allt som är värdefullt. |