Innan predikanten stiger upp i predikstolen, bör han söka Gud i sin egen kammare och komma i innerlig förbindelse med Honom. Där kan han upplyfta sin törstande själ till Gud och bli vederkvickt av nådens regn. Genom en smörjelse av den helige Ande, som ger honom en börda för själar, kommer han därefter inte att sända iväg församlingen utan att ha förkunnat Kristus, som är syndarens enda tillflykt. Under känslan av att han kanske aldrig mer kommer att träffa dessa åhörare, vill han komma med vädjanden som når fram till deras hjärtan. Och Mästaren, som känner människornas hjärtan, kommer att ge honom ord att tala och hjälpa honom att säga det som behöver sägas vid rätt tillfälle och med kraft.