De som ger undervisning till barn och ungdom, bör undvika tröttande framställningar. Korta tal som går rakt på sak, kommer att ha ett positivt inflytande. Är det något som skall sägas, så låt kortheten i budskapet kompenseras av ofta återkommande upprepningar. Några få intressanta yttranden med korta mellanrum kommer att vara till större hjälp än om man ger all undervisning på en gång. Långa tal tröttar de ungas sinnen. För mycket prat kommer hos dem bara att väcka avsky för andlig undervisning, precis som överätning belastar magen och tar bort aptiten, vilket leder till avsky för mat. Vår undervisning av församlingen och då isynnerhet av ungdomen bör ges ljud på ljud, bud på bud, lite här och lite där. Inte med stränghet utan med stor mildhet skall barnen ledas framåt mot himlen.