Jag har blivit visad, att alla församlingar ibland oss behöver Guds Andes djupa överbevisning. Åh, vi borde gärna visa människor hän till Golgatas kors! Vi borde be dem, att se hän till Honom, som deras synder har genomstungit. Vi borde be dem, att se på världens Förlossare, som led straffet för deras överträdelser av Guds lag. Domen lyder, att: ”Den som syndar skall dö.” {Hesekiel 18:4.} Men på korset ser syndaren Faderns enfödde Son dö i hans ställe och ge (198) överträdaren liv. Alla förnuftsvarelser på jorden och i Himmelen uppmanas att se, vilken stor kärlek Fadern har visat oss, att vi får kallas för Guds barn. Varje syndare kan se och leva. Betrakta icke Golgata med ett likgiltigt och tanklöst sinne. Sker det verkligen, att änglarna blickar ned på oss, föremålen för Guds kärlek, och upptäcker oss vara kalla, liknöjda, opåverkade, medan Himmelen med förundran ser det väldiga återlösningsverket, för att rädda en fallen värld och önskar, att få inblick i Golgatas kärleks och smärtas mysterium? Änglarna ser med förundran och förbluffning på dem, för vilka en så stor frälsning har åstadkommits, och undrar över, att Guds kärlek inte väcker dem och kommer dem, att utösa sin tacksamhet och tillbedjan, genom att upphäva melodiska toner. Men det resultat, som hela Himmelen spejar efter att se, märks inte ibland Kristi bekännande efterföljare. Beredvilligt talar vi med kärleksfulla ord om våra vänner och familjer, och ändå är vi så långsamma till, att tala om Honom, vars kärlek - bevisad genom Kristi korsfästelse - saknar sin like.