Kristus visade Sig som människornas Frälsare. Folket skulle inte lita på sina egna gärningar, på sin egen rättfärdighet, eller på sig själva på något vis, utan på Guds Lamm, som tar bort världens synd. I Honom uppenbarades Försvararen hos Fadern. Genom Honom ges inbjudan: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om än era synder är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” {Jesaja 1:18.} Denna inbjudan ljuder ned längs historiens korridorer till oss i dag. Låt inte stolthet, eller överdriven självaktning, eller självrättfärdighet avhålla någon från, att bekänna sina synder, så att han kan åberopa löftet: ”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” {Ordspråksboken 28:13.} Håll inte undan något från Gud, och undvik inte, att bekänna Dina fel för Dina trossyskon, i fall Du har skadat dem. ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade.” {Jakobsbrevet 5:16.} Många synder lämnade icke bekända kommer att möta syndaren i domen på den slutliga räkenskapens dag. Alltså är det långt bättre, att medge sina synder nu, och bekänna dem samt överge dem, så länge som det levande Försoningsoffret går i förbön för Din skull. Dra Dig inte för, att lära känna Guds vilja på detta område. Din själs hälsa, församlingens enighet, kan bero på, hur Du handlar härvidlag. Ödmjuka Dig därför under Guds mäktiga hand, så att Han kan upphöja Dig i rättan tid, ja, ”kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” {Första Petrusbrevet 5:7.}