Fastän judarna ägde Skrifterna, som vittnade om Kristus, kände de inte igen Kristus i Skrifterna; och fastän vi har Gamla och Nya Testamentet, förvrider människor Skrifterna, för att undvika deras sanningar; och genom sin tolkning av Skrifterna förmedlar de, i likhet med fariséerna, människors normer och traditioner, i stället för Guds bud. På Kristi tid hade de religiösa ledarna så länge presenterat mänskliga idéer för folket, att Kristi lära på allt sätt och vis trotsade deras teorier och praxis. Hans Bergspredikan motsäger i praktiken de självrättfärdiga skriftklokas och fariséernas lära. Härigenom framställdes Gud på fel sätt för dem, så att de betraktade Honom som en hård domare, i avsaknad av medlidande, barmhärtighet och kärlek. De föreskrev folket ändlösa levnadsregler och traditioner, som om de vore från Gud, fastän de inte hade ett ”så säger Herren” som stöd därför. Ehuru de bekände sig vara den sanne och levande Gudens tillbedjare, framställde de Honom alldeles galet, och Guds karaktär, tecknad av Hans Son, var som ett nytt, friskt ämne, en fräsch gåva till världen. Kristus gjorde allt, för att feja undan Satans falska framställningar, så att människors tillit till Guds kärlek kunde återupprättas. Han lärde människorna, att vända sig till universums store Härskare med det nya namnet ”Vår Fader”. Detta namn anger Hans sanna förhållande till oss, och när människors läppar yttrar det i uppriktighet, ljuder det som musik i Guds öron. Kristus leder oss till Guds tron genom en ny och levande väg, för att visa Honom för oss i Hans faderliga kärlek. – The Review and Herald, den 11. september, 1894.