De pengar, som har lagts ned på ytterligare byggnader och utvidgandet av befintliga byggnader i Battle Creek, borde ha satsats på, att åstadkomma en grundval för verket på platser, där ingenting alls har gjorts. Gud är inte tillfreds med det sätt, som Hans tillgångar har förvaltats på. Han tar inte hänsyn till orter eller personer. Sedvänjan, att skänka ett fåtal personer varje fördel, för att de skall kunna fullborda sin utbildning inom ett stort antal ämnen, gör det omöjligt för dem, att dra nytta av alla kunskaper. Således skadas snarare mottagaren av alla dessa fördelar. Dessutom förvägrar denna vana andra förmånerna de så väl behöver. Om förberedelsetiden vore betydligt kortare, om studierna kompletterades med praktik, skulle de studerandes tro på Gud växa. Om en person bara ägnar sig åt sina studier, blir vederbörande helt uppslukad av dem – han blir till ett med sina böcker, och förlorar ur sikte den målsättning han hade, då han inledde studierna. Det har visats mig, att somliga av de studerande håller på, att förlora sin andlighet, att deras övertygelse håller på, att mista sin kraft, och att de inte är ständigt uppkopplade till Gud. De tillbringar nästan all tid med näsan i sina böcker. Något annat tycks inte föresväva dem. Men vilken nytta blir alla dessa förberedelser för dem? Vad tjänar de på all tid och alla pengar, som de har lagt ned härpå? Jag vet: Inte det minsta! Det måste bli mindre av det här, och större tro på Guds kraft. Guds budälskande folk skall för världen vittna om sin övertygelse genom sina gärningar.