På dagen för det slutgiltiga straffet och för lönen kommer både heliga och syndare att känna igen honom, som blev korsfäst, som domare över allt levande. ... Ett högtidligt allvar kommer att sätta sin prägel på dagen för den avgörande domen. ... Vi har fått en nådetid, vi har fått tillfällen och privilegier för att kunna göra vår kallelse och utkorelse orubblig. Hur högt borde vi inte uppskatta denna dyrbara tid och utnyttja varje talent, Gud har anförtrott oss, så att vi kan vara trofasta förvaltare över oss själva. {RH 22. nov. 1898} |