Satan erkänner att hans väl planlagda uppror har gjort honom olämplig för himmelen. Han har övat sina krafter i att föra krig mot Gud. Himmelens enhet, frid och harmoni skulle bli den största plåga för honom. Hans anklagelser mot Guds barmhärtighet och rättfärdighet har nu tystats. Det hån som han försökt rikta mot Gud drabbar nu helt och hållet honom själv. Nu böjer Satan sig ned och erkänner att domen över honom är rättfärdig. {DSS 468 - 469}