Rikedom och världslig ära kunna icke tillfredsställa själen. Många bland de rika längta efter någon gudomlig förvissning, ett andligt hopp. Många längta efter något, som kan förändra deras ändamålslösa lif. Ute i världslifvet finnas många, som känna behof efter något, som de ej äga. Endast få af dem gå i kyrkan, ty de känna, att de få endast ringa välsignelse däraf. De predikningar de höra beröra icke hjärtat. Skola vi då icke vända oss till dem personligen?