I liknelsen, då gäldenären vädjade om uppskov med löftet ”Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans”, upphävdes domen. Hela skulden efterskänktes. Och han fick snart tillfälle att följa mästarens exempel som hade förlåtit honom hans skulder. Då han gick ut mötte han en medtjänare som var skyldig honom en liten summa. Han hade fått förlåtelse för tio tusen talenter; gäldenären var skyldig honom hundra kronor. Men han som hade blivit så barmhärtigt behandlad, behandlade sin medarbetare på ett helt annat sätt. Hans gäldenär gjorde en överklagan liknande den som han själv hade gjort hos kungen, men utan liknande resultat. Han som så nyligen hade blivit förlåten var inte ömsint och medkännande. Den barmhärtighet som hade visats honom utövade han inte då han hade med sin medtjänare att göra. Han lyssnade inte på begäran om att ha tålamod. Den lilla summan som var skyldig honom var allt som den otacksamme tjänaren ville tänka på. Han krävde allt som han ansåg att han skulle ha, och verkställde en dom liknande den som så nådigt hade blivit upphävd för honom.