Folk förstod inte Kristi mission på Hans tid. Sättet Han kom på, motsvarade inte deras förväntningar. Herren Jesus var grundvalen för hela den judiska hushållningen. Dess imponerande offerceremonier var förordnade av Gud. De skulle lära folket, att den Utlovade skulle komma till dem på den tidpunkt, som ceremonierna pekade hän till. Men judarna hade upphöjt formerna och ceremonierna och hade förlorat avsikten med dessa ur sikte. Människors traditioner, levnadsregler och förordningar dolde dessa lärdomar för dem, som Gud ville bringa. Dessa levnadsregler och traditioner blev till ett hinder, för att de skulle kunna förstå och praktisera sann religion. Och då Verkligheten kom, i form av Kristus, insåg de ej, att Han uppfyllde ceremoniernas och offrens symboler, att Han var verkligheten bakom deras skuggbilder. De förkastade förebilden, och klängde sig fast vid sina symboler och onödiga ceremonier. Guds Son hade kommit, men de bad fortsatt om ett tecken. Budskapet ”’Omvänd er, ty himmelriket är nära’” besvarade de med krav på ett mirakel. Matteus 3:2. Kristi evangelium var anstötligt för dem, eftersom de fordrade tecken i stället för en Frälsare. De väntade sig, att Messias skulle bevisa Sina påståenden genom mäktiga segrar, varigenom Han skulle upprätta Sitt rike på ruinerna av jordiska riken. Dessa förväntningar besvarade Kristus med liknelsen om såningsmannen. Guds rike skulle inte vinna seger genom väpnade härar, inte genom våldsamma erövringar, utan genom att ingjuta en ny princip i människornas hjärtan.