Jag uppdagade, att Bibeln presenterar just en sådan Frälsare, som jag hade behov av; och det gjorde mig förvirrad att se, att en icke inspirerad bok kunde utveckla synpunkter, som passade så väl åt en fallen världs behov. Jag kände mig tvungen att medge, att Skriften måste vara en uppenbarelse från Gud. Den blev min fröjd, och i Jesus fann jag en vän! Frälsaren blev för mig den ljuvligaste av tio tusen, och Skriften, som förut varit dunkel och självmotsäglig, blev nu en lykta för min fot och ett ljus på min stig. Mitt sinne blev lugnt och tillfreds. Jag såg, att Herren Gud var en klippa mitt på livets hav. Nu blev Bibeln mitt huvudstudium, och jag kan sanningsenligt säga, att det var med mycken glädje, som jag rannsakade den. Jag upptäckte, att ingen hade berättat hälften för mig! Jag undrade över, varför jag inte tidigare hade förstått dess skönhet och härlighet, och över, att jag någonsin hade förkastat den. Allt, vad mitt hjärta kunde önska sig, fann jag uppenbarat här och läkedom för alla min själs sjukdomar. Jag miste allt intresse för annan läsning och inriktade mig helt på, att få visdom från Gud.”