Johannes försvarade sig på ett klart och övertygande sått och med sådan okonstlad uppriktighet, att hans ord gjorde starkt intryck. De som lyssnade till honom blev förvånade över hans klokhet och vältalighet. Men ju mer överbevisande hans förkunnelse var, dess bittrare blev hans motståndares hat. Kejsar Domitianus greps av raseri. Han kunde inte förneka de sanningar som denne Kristi trogne försvarare förkunnade. Inte heller kunde han övervinna den kraft som följde Johannes' förkunnelse, men han hade satt sig i sinnet att tysta honom. |