Unga män och kvinnor visar ofta stort oberoende angående giftermål, som om Herren inte skulle ha något att göra med dem, eller de med Herren, i denna fråga; och att det är en sak, som endast angår dem själva, alltså något, som varken Gud eller föräldrarna på något sätt skall lägga sig i. De menar, att hängivenheten hos deras kärlek till varandra är något, som de blott behöver rådfrågas om. De tar ofta allvarligt miste, och några få års erfarenhet av äktenskapet brukar lära dem, att det gjort ett sorgligt misstag. Detta är den stora orsaken till så många olyckliga äktenskap, i vilka det förekommer så litet sann, ädelmodig kärlek, och så litet förbarmande mot varandra. Sådana uppför sig ofta i sina egna hem mer som förklemade barn, än som en ärevördig, kärleksfull man och hustru.