Jesus önskade ej bara att hela barnet, utan även att upplysa faderns förmörkade sinne. Han såg hur otro stred emot tro. Han visste, att denne man hade sökt hjälp av honom som sitt sista och enda hopp. Han såg, att den kunglige tjänaren var i samma tillstånd, som många andra av hans folk. De kände sig dragna till Jesus av själviska bevekelsegrunder. De önskade att erhålla en eller annan fördel genom hans undergörande makt. Men de var ovetande om sin egen andliga sjukdom och insåg inte, hur mycket de var i behov av Guds Ande, utan begärde i stället som villkor för sin tro, att en eller annan jordisk nådegåva skulle skänkas dem. Jesus jämförde hans tro med samariternas tro, som så villigt hade anammat honom som lärare, utsänd från Gud, och som den utlovade Messias, utan att begära något tecken eller underverk som bevis för hans gudomlighet.