De greps av förtvivlan. De ropade åter på Mästaren, men inget svar hördes utom stormens tjutande. Har Mästaren lämnat dem? Har han gått bort på de skummande vågorna och överlämnat dem åt deras öde? De söker ivrigt efter honom; ty de kan ingenting mer göra för sin frälsning. Stormen har tilltagit och rasar så förfärligt, att alla deras bemödanden att styra båten är fruktlösa, och Jesus är deras enda hopp. Plötsligt lyses mörkret upp av en ljusstråle, som uppenbarar för dem Jesus försänkt i djup sömn, ostörd av stormens och vågornas buller.