Bedårande sköna damer var närvarande bland gästerna vid den kungliga banketten. Skarpsinniga och välutbildade män var där. Furstar och statsmän drack vin som vatten och hängav sig åt ruset och betedde sig som galningar. Då hämningarna släppt och förståndet kopplats bort under alkoholens verkan, tog de lägre instinkterna och böjelserna överhand. Kungen tog själv ledningen i det vilda dryckeslaget. När festen fortskred, ”befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som ... Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle sedan kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.” Kungen ville bevisa att det inte fanns något, som var för heligt för hans händer att hantera. ”Då bar man fram guldkärlen ... och kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drack vin ur dem. Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.”