De därpå följande händelserna tjänade endast till, att öka på deras bävan och avsky. Den kraft, som ständigt åtföljde apostlarnas förkunnelse av det glada budskapet, de under, som utfördes i Jesu namn, den dagliga ökningen av församlingens medlemstal, den enighet och harmoni, som präglade de troende, de snabba och förfärliga yttringarna av gudomlig kraft i fallet med Ananias och Safira - lade alla de judiska ledarna märke till, och eggade dem till, att mera beslutsamt smula sönder det mäktiga kätteriet. Apostlarna blev åter arresterade och fängslade, och Stora Rådet kallades samman, för att pröva deras sak. Ett stort antal lärde män förutom Rådets medlemmar inkallades, och de överlade med varandra om, vad som skulle göras med dessa fridstörare. Men Herrens ängel öppnade på natten fängelseportarna, och förde ut Jesu tjänare samt påbjöd dem, att ånyo förkunna livets ord i templet. Stor var prästernas och rådsherrarnas förvåning, då de under sitt sammanträde, för att avkunna dom över fångarna, blev upplysta om, att trots att fängelseportarna varit säkert låsta, och att vakter stått på post utanför dem, hade apostlarna befriats på ett gåtfullt sätt, och i detta nu stod och förkunnade i templet.