Nyheterna nådde Klaudius Lysias, befälhavaren över den romerska garnisonen, att hela Jerusalem var i uppror. Lysias kände väl till de oroliga element, som han hade att göra med, och begav sig med sina officerare och en kraftigt beväpnad styrka till templets förgård. Ovetande om orsaken till tumultet, men inseende, att skarans raseri var riktat mot Paulus, drog den romerske härföraren slutsatsen, att han måste vara den egyptiske upprorsmakare, som tursamt hade undgått deras uppmärksamhet. Han befallde, att Paulus skulle gripas, och hållas bunden mellan två soldater, med händerna länkade till dem. Han frågade dem, som verkade vara ledare i tumultet, vem fången var, och vilken förbrytelse han hade gjort sig skyldig till. Många röster höjdes strax i stor, anklagande vrede; men på grund av larmet fick härföraren inte nödvändig information; och han beordrade, att fången skulle förflyttas till fästningen, där romarna var förlagda. |