Att besöka Paulus nu, var inte, som under hans första fängelsetid, att besöka en man, som det inte riktades några anklagelser emot, och som vann furstars och härskares gillande. Det var att besöka en person, som var föremål för allmänt hat, som var anklagad för, att ha framsporrat den mest nedriga och förfärliga förbrytelse mot staden och folket. Den, som vågade att visa honom den minsta uppmärksamhet, gjordes därigenom själv till föremål för misstankar, och satte sitt eget liv i fara. Nu var Rom fyllt med spioner, som var redo, att bringa anklagelser mot vem som helst för minsta lilla sak. Ingen annan, än en kristen ville besöka en kristen; för ingen annan ville ådra sig motviljan mot en tro, som även sunt tänkande individer såg som icke blott usel, utan som förrädisk. |