Tidsåldrarnas Längtan kapitel 23. 168. Från sida 334 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Solen gick ned, och nattens mörker bredde ut sig över det stormupprörda vattnet. Vågorna, som ursinnigt piskades av de tjutande vindarna, vräkte sig våldsamt över lärjungarnas båt och hotade att uppsluka den. Dessa fiskare hade tillbringat hela sitt liv på sjön och hade fört sina farkoster säkert genom många stormar, men nu gagnade deras styrka och skicklighet till ingenting. De var hjälplösa inför detta oväders anlopp. Och då de såg, att deras båt fylldes av vatten, svek dem modet. |