Dessa ord uttalades inte i viskande ton. Allas ögon vändes mot det håll, varifrån ljudet kom. Vem hade talat? Det var den romerske hövitsmannen eller officeren. Frälsarens gudomliga tålamod, Hans plötsliga död och segerropet från den döendes läppar hade gjort intryck på denne hedning. I den sargade och brutna kropp, som hängde på korset, hade hövitsmannen upptäckt Guds Son. Han kunde inte avhålla sig ifrån, att bekänna sin tro. Återigen gavs det alltså ett bevis för, att vår Frälsare skulle få lön för Sin möda. Redan under Hans dödsdag hade tre män av vitt skilda klasser och stånd bekänt sin tro på Honom – den tjänstgörande romerske officeren, som höll vakt vid Jesu kors, Simon av Cyrene, som bar Frälsarens kors, och rövaren, som dog på ett kors vid Jesu sida.