Det är alltigenom dåraktigt, att vänta med förberedelsen av det framtida livet till den sista stunden i det nuvarande livet. Det är också ett stor felgrepp, att vänta med svaret på Guds krav om givmildhet för Hans sak till den tidpunkt, när man skall överföra sin förvaltning till andra. Dem, som man betror sina medel till, kan inte göra lika mycket gott med dem, som man själv kunde ha gjort. Hur vågar rika personer löpa en så stor risk?! De, som väntar till döden med att ordna upp sina affärer, överlämnar snarare sina rikedomar till döden, än till Gud. Härigenom handlar de direkt emot Guds plan, som finns tydligt angiven i Hans Ord. Om de vill göra gott, måste de gripa fatt i de nuvarande gyllene ögonblicken och arbeta av all kraft, som om de vore rädda för, att de skulle gå miste om ett ypperligt tillfälle. . . .