Vår gudomlige ställföreträdare blottade frivilligt sitt bröst för rättfärdighetens svärd, för att vi inte skulle gå förlorade utan ha evigt liv. Kristus sade: ”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt at ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.” (Joh. 10:17, 18) Ingen människa på vår jord och inte heller någon ängel från himlen kunde ha försonat straffen för synden. Jesus var den ende som kunde frälsa upproriska människor. I Honom var det gudomliga och det mänskliga förenat. Det var detta som gjorde försoningsoffret på Golgata verksamt. På korset mötte godhet och sanning varandra, rättfärdighet och frid kysste varandra.