Då professor I kom, ställde jag honom några få skarpa frågor, fast mera för att se, hur han betraktar tingens tillstånd, än för att få information. Jag kände, att krisen hade kommit. Hade äldstebroder H, och hans anhängare, stått i ljuset, skulle de ha känt igen varningens och tillrättavisningens stämma; men han kallar det för ett människoverk, och sätter det åt sidan. Det arbete, som han utför, kommer han snart att önska var ogjort. Han spinner ett nät omkring sig själv, som han inte kan slita sönder så lätt. Detta är icke min mening.