Det som leder till sjukdom både till kropp och sinne för nästan alla, är otillfredsställda känslor och missnöjd grämelse. De har inte Gud och de har inte det hopp som når in till det som finns innanför förlåten, till det som är ett själens ankare, både tryggt och säkert. Alla som äger detta hopp kommer att rena sig, liksom han är ren. Sådana personer är fria från rastlös längtan, klagan och missnöje. De letar inte ständigt efter det som är ont och grubblar inte över lånade bekymmer. Men vi ser många som tar ut sina bekymmer i förtid. Hela deras varelse präglas av oro. De verkar inte finna någon tröst, utan väntar sig ständigt att något förskräckligt ont ska inträffa.