När vi fick detta brev beslutade vi oss för att sända summan som behövdes till syster More så fort vi kunde. Men innan vi fick tid till detta beslutade vi oss för att resa till Maine, för att återvända några få veckor senare. Då kunde vi skicka efter henne innan båttrafiken stängdes för säsongen. Och när vi beslutade oss för att stanna och arbeta i Maine, New Hampshire, Vermont och New York, skrev vi till en broder i detta county och bad honom att träffa ledande bröder i närheten och rådgöra med dem om att skicka efter syster More och se till att hon fick ett hem, tills vi kom tillbaka. Men man försummade att göra det innan båttrafiken stängdes, och vi kom tillbaka och fann att ingen hade brytt sig om att hjälpa syster Mor atte komma till denna trakt, så hon kunde flytta till oss när vi kom hem. Vi kände oss bedrövade och bekymrade, och vid ett möte i Orleans den andra sabbaten efter att vi kom hem, la min man fram saken för bröderna. Min man gav en kortfattad (669) rapport om vad som sagts och gjorts när det gällde syster More i Review den 18 februari 1868. Den lyder: