Broder B, du verkade vara angelägen om att få reda på vad som har sagts angående din position i församlingen, och vad vi ansåg om det. Det var just det som jag har skrivit. Jag var bekymrad över dig på grund av det som har visats mig om dina speciella egenskaper. Du styrdes av impulser. Du skulle be om du kände för det, och tala om du kände för det. Du skulle gå på möte om du hade lust och stanna hemma om du inte hade lust. Du har till stor del saknat en självuppoffrande anda. Du har gått efter dina egna önskningar och din egen bekvämlighet och gjort det som gjort dig själv tillfreds, i stället för att känna att du borde behaga Gud. Plikter, plikter! Alltid på din post. Har du tagit värvning som soldat för Kristi kors? I så fall är dina känslor ingen ursäkt för dig att slippa göra din plikt. Du måste vara villig att uthärda umbäranden som en god soldat. Gå utanför förläggningen, bär vanäran, för det gjorde din frälsnings Befälhavare. En församlingsledare eller en föreståndare eller en diakon ”måste vara fläckfri som en Guds förvaltare, inte egenkär, inte snar till vrede, inte drinkare, inte våldsam, inte ha begär efter orätt vinning, utan vara gästvänlig och älska det som är gott, vara förnuftig, rättfärdig, helig, självbehärskad och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot.”