Föräldrar börjar inte i tid. Det första tecknet på lynnighet dämpas inte och barnen blir alltmer envisa och det blir värre vartefter de växer, och starkare vartefter de blir starkare. En hel del barn tror när de blir äldre, att det är självklart att de ska få sin vilja fram, och att deras föräldrar måste ge efter för deras önskemål. De väntar sig att deras föräldrar ska passa upp på dem. De blir otåliga om de hålls tillbaka, och när de är gamla nog att hjälpa sina föräldrar (219) bär de inte de bördor de borde. De har befriats från ansvar och växer upp utan att bli till nytta, varken hemma eller borta. De saknar uthållighet. Föräldrarna har burit alla bördor och har låtit dem växa upp i sysslolöshet utan ordentliga, flitiga och sparsamma vanor. De har inte fått lära sig att förneka sig själva, utan man har klemat med dem och skämt bort dem. Deras aptit har tillfredsställts och de växer upp med en försvagad hälsa. Deras uppförande och deras sätt är inte trevligt. De är själva olyckliga och gör dem som är omkring dem olyckliga. Medan barnen ännu är bara barn, medan de behöver uppfostras, tillåts de att gå ut tillsammans med andra och blanda sig med sällskap av ungdomar, och den ena har ett dåligt inflytande på den andra.