Därefter förklarades det som jag hade sett för mig på följande sätt: Den människomassa som så ivrigt strävade efter den jordiska kronan var de som älskar denna världens skatter, och som är bedragna och hänförda av dess förgängliga dragningskraft. Jag såg att en del som bekänner sig vara Jesu efterföljare, är så måna om att vinna jordiska skatter att de förlorar sin kärlek till himlen. De beter sig som världen, och betraktas av Gud som att de tillhör den. De påstår sig söka en evig krona, en skatt i himmelen, men deras intresse och huvudsakliga mål är att vinna jordiska skatter. De som har sina skatter i denna världen, och som älskar sina rikedomar, kan inte älska Jesus. De tror kanske att det står rätt till med dem, och trots att de klänger sig fast vid sina ägodelar som girigbukar, kan man inte få dem att inse det, eller att förstå att de älskar pengar mer än sanningens sak eller den himmelska skatten.