Både unga och äldre har en kamp, ett krig framför sig. De borde inte sova ett enda ögonblick. En ondskefull fiende är ständigt beredd att leda dem vilse och övervinna dem. De som tror på sanningen för vår tid måste vara lika vaksamma som deras fiende, och visa förstånd när det gäller att stå emot Satan. Kommer de att göra det? Kommer de att vara uthålliga i denna strid? Kommer de att vara noga med att lämna all orättfärdighet? Kristus förnekas på många sätt. Vi kan förneka honom genom att tala i strid med sanningen, genom att tala illa om andra, genom att tala dåraktigt eller spexa, eller genom att uttrycka oss på ett slött sätt. På så sätt visar vi brist på klarsyn och vishet. Vi gör oss själva svaga. Våra ansträngningar för att stå emot vår store fiende är klena, och vi blir besegrade. "Det hjärtat är fullt av, det talar munnen" och genom att inte vara på vår vakt bekänner vi att Kristus inte bor i oss. De som tvekar att helt överlåta sig till Gud lyckas dåligt med att följa Kristus. De följer honom på så stort avstånd, att hälften av tiden vet de inte riktigt om de följer i hans fotspår eller i den store fiendens fotspår. Varför är vi så långsamma med att ge upp vårt intresse för det som tillhör denna värld och att ta emot Kristus som vår enda arvedel? Varför skulle vi vilja fortsätta vara vänner med vår Herres fiender, och följa deras vanor och ledas av deras åsikter? Vi måste fullständigt och utan reservationer överlåta oss åt Gud, överge och vända oss bort från kärleken till världen och jordiska ting. Annars kan vi inte vara Kristi lärjungar.