Syriern Naaman sökte råd hos Guds profet om hur han skulle kunna bli botad från sin motbjudande sjukdom, spetälskan. Han fick rådet att bege sig till Jordan och doppa sig sju gånger i dess vatten. Varför följde han inte genast Elisas, Guds profet, anvisningar? Varför vägrade han att göra det som profeten befallde? Han gick klagande tillbaka till sina tjänare. I sin sorg och besvikelse blev han kolerisk och i vrede vägrade han att följa den ödmjuka plan som Guds profet hade gjort upp. ”´Jag trodde´, sade han, ´att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren?´ (310) ´Så vände han om och for sin väg i vrede.” Hans tjänare sade: ”Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!” (2 Kon. 5:11-13) Ja, denne store man ansåg det vara under hans värdighet att gå ned i den oansenliga Jordanfloden för att tvätta sig. De floder som han nämnde och önskade bada i var förskönade av omgivande träd och lunder, och avgudar var uppsatta i dessa lunder. Många samlades vid dessa floder för att dyrka sina avgudar. Därför skulle det inte innebära någon förödmjukelse för honom. Men det var detta att följa profetens särskilda anvisningar som skulle förödmjuka hans stolthet och högmod. Villig lydnad skulle medföra det resultat, han önskade. Han tvättade sig och blev botad.