Det oändliga värdet av det offer som krävdes för vår återlösning avslöjar att synden är ett fruktansvärt ont. Gud kunde ha tagit bort denna skamfläck på skaparverket genom att utrota syndaren från jordens yta. Men ”så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16.) Varför finns det då inte mera allvar hos oss? Varför är det så många som går sysslolösa? (45) Varför försöker inte alla de som bekänner sig älska Gud, upplysa sina grannar och sina umgängesvänner, så att dessa inte längre skall ringakta en sådan frälsning?